Säkerheter och garantier för företagslån 2026

Den här guiden går igenom vilka säkerheter som krävs för företagslån i Sverige, hur varje säkerhetstyp fungerar rent juridiskt, vad den är värd för långivaren och vad den innebär för dig som företagare. Frågan om säkerhet är en av de viktigaste vid en låneansökan eftersom den styr både räntenivå, lånebelopp och – viktigast av allt – vad du riskerar om det skulle gå illa. Innehållet utgår från de villkor som gäller hos svenska långivare 2026 och refererar till Bolagsverket, Lantmäteriet och Kronofogden där det är relevant.

En säkerhet är i grunden ett sätt för långivaren att minska sin risk. Ju bättre säkerhet, desto lägre ränta – men också desto mer som står på spel för dig om bolaget inte klarar återbetalningen. Det är därför viktigt att förstå inte bara vilken säkerhet en långivare kräver, utan också vad den specifikt innebär juridiskt och praktiskt innan du skriver på.

Marknaden har också förändrats påtagligt bara de senaste åren. Där personlig borgen och fastighetsinteckning tidigare var standardvägar för i princip all företagsfinansiering har digitala långivare och auktionsplattformar skapat ett alternativt spår där bedömningen istället bygger på kassaflöde och betalningshistorik. Det har flyttat upp miniminivåerna för blancolån från några hundratusen till flera miljoner kronor utan säkerhet, samtidigt som traditionella banker fortfarande har kvar sin roll för de allra största finansieringarna och för lån där en redan obelånad fastighet kan användas som säkerhet.

Vad en säkerhet är och varför långivaren kräver den

En säkerhet är en tillgång eller ett personligt åtagande som långivaren kan använda för att få tillbaka sina pengar om låntagaren inte betalar. Rent juridiskt handlar det om att långivaren får en särskild förmånsrätt enligt förmånsrättslagen, vilket innebär att de hamnar före vanliga borgenärer vid en konkurs. Den tillgång som pantsätts kan långivaren realisera genom Kronofogden och försäljningen används för att täcka den utestående skulden.

För dig som låntagare är effekten på räntan betydande. Ett lån med fastighetsinteckning ligger 2026 typiskt på 3–6 procent per år, ett lån med företagsinteckning på 4–8 procent, och ett blancolån utan säkerhet mellan 6 och 20 procent beroende på bolagets kassaflöde. Skillnaden motsvarar tiotusentals kronor per år på ett miljonlån över tre år och kan avgöra om investeringen blir lönsam eller inte. Säkerhet gör också att långivaren kan acceptera större belopp och längre löptider än vad som annars hade varit möjligt.

Nackdelen är uppenbar: den tillgång du pantsätter är inte längre fri att sälja eller använda som säkerhet någon annanstans. Om du pantsätter lagret kan du inte plötsligt avyttra det; om du pantsätter fastigheten kan du inte belåna den en gång till hos en annan bank utan godkännande. Och värst av allt – om lånet inte betalas förlorar du tillgången eller, vid personlig borgen, privata tillgångar. Säkerhet är därför ett verktyg för att sänka kostnaden, men priset är minskad flexibilitet och ökad personlig risk.

Det är också värt att skilja på säkerhet och borgen rent juridiskt. En säkerhet är en sakrättslig konstruktion – en specifik tillgång binds till en specifik skuld, och långivaren får förmånsrätt i den tillgången. En borgen är ett personligt åtagande utan koppling till en viss tillgång; borgensmannens hela privata förmögenhet står som säkerhet. I praktiken kombineras de ofta: storbanker kräver både säkerhet i fastighet eller inteckning och personlig borgen från huvudägarna, medan fintechbolag och auktionsplattformar oftare nöjer sig med enbart borgen eller enbart kassaflödesbedömning.

Företagsinteckning – panträtt i bolagets lösa tillgångar

Företagsinteckning innebär att långivaren får panträtt i bolagets lösa egendom: maskiner, inventarier, lager, immateriella rättigheter och i vissa fall kundfordringar. Institutet regleras i lagen om företagsinteckning och administreras av Bolagsverket, där själva inteckningen skrivs in i ett register och binds till ett företagsinteckningsbrev. Det är det brevet som lämnas som säkerhet till långivaren.

Värderingen av en företagsinteckning är mer konservativ än för en fastighet. Sedan reformen 2009 omfattar företagsinteckningen 55 procent av den lösa egendomens värde – det är också den andel som långivaren i praktiken kan räkna med vid en realisation. Belåningsgraden hos långivare brukar därför hamna på 20–50 procent av tillgångarnas bokförda eller marknadsmässiga värde. Ett lager bokfört till 5 miljoner kronor ger alltså typiskt en kreditkapacitet på 1–2,5 miljoner kronor mot inteckning.

Flera inteckningar kan finnas samtidigt i samma bolag och rangordnas efter inskrivningsdag hos Bolagsverket. Den långivare som har första inteckningen får betalt först vid en realisation, andra inteckningen får det som blir kvar och så vidare. I praktiken betyder det att den första inteckningshavaren har ett mycket starkare läge än efterföljande, och att det är svårt att få ytterligare lån mot samma tillgångar när första platsen är tagen. Företagsinteckning passar bäst för bolag med värdefulla maskiner eller stora lager – tillverkande företag, grossister och vissa restauranger med dyr köksutrustning.

Kostnaden för att ta ut nya företagsinteckningar är en stämpelskatt på 1 procent av inteckningsbeloppet plus en expeditionsavgift hos Bolagsverket. På ett inteckningsbelopp om 3 miljoner kronor blir det alltså cirka 30 000 kronor bara för själva inteckningen – en engångskostnad som läggs ovanpå eventuella uppläggningsavgifter hos långivaren. Inteckningsbreven i sig är eviga och kan återanvändas för framtida lån, vilket gör att det i praktiken bara är första gången inteckningen tas ut som kostnaden uppstår.

Fastighetsinteckning – säkerhet i fast egendom

Fastighetsinteckning är den starkaste säkerheten en långivare kan få och ger följaktligen den lägsta räntan. Inteckningen skrivs in i fastighetsregistret som Lantmäteriet administrerar, och resulterar i ett pantbrev som överlämnas som säkerhet. Eftersom fastigheter är likvida tillgångar med tydligt marknadsvärde accepterar långivare belåningsgrader på 60–85 procent av marknadsvärdet – ofta högre för bostäder än för specialfastigheter.

Räntan på ett lån med fastighetsinteckning ligger 2026 typiskt på 3–6 procent per år, och löptiderna kan sträcka sig upp till 25 år. Det är främst storbankerna – SEB, Handelsbanken, Nordea och Swedbank – som dominerar på fastighetsbelåning för företag, och de har också de resurser som krävs för värdering, juridisk hantering och den längre processtiden. Räkna med att hela processen från ansökan till utbetalning tar fyra till åtta veckor, och att du betalar stämpelskatt på 2 procent av inteckningsbeloppet när nya pantbrev tas ut.

En viktig nyans är skillnaden mellan företagets egna fastigheter och ägarens privata. När bolaget äger fastigheten – produktionslokalen, kontoret eller lagret – är risken begränsad till bolaget. När ägaren istället pantsätter sin privata bostad som säkerhet för bolagets lån blir det i praktiken en form av personlig säkerhet; förlorar bolaget lånet förlorar ägaren hemmet. Banker frågar ofta efter detta när företagets egna tillgångar inte räcker, och det är ett beslut som bör fattas med öppna ögon och helst efter diskussion med make eller maka.

Precis som vid företagsinteckning rangordnas flera fastighetsinteckningar efter inskrivningsdag hos Lantmäteriet, och värdet av en andrahands­inteckning är betydligt lägre än första inteckningen. För bostäder med bolån redan uttagna innebär det att bara det uppskattade övervärdet kan belånas till förmånliga villkor. Ett radhus marknadsvärderat till 5 miljoner kronor med ett befintligt bolån på 3 miljoner ger alltså utrymme för kanske 1–1,5 miljoner i tilläggs­belåning för företagsändamål, medan en obelånad fastighet kan belånas till full belåningsgrad direkt från början.

Personlig borgen – när ägaren går i god för bolaget

Personlig borgen innebär att du som ägare eller företrädare skriftligen åtar dig att betala företagets skuld om bolaget inte gör det. Det är den vanligaste formen av säkerhet för små och medelstora företagslån i Sverige, och krävs av nästan alla storbanker, nischbanker och fintechbolag när bolaget är mindre eller yngre. Rättsligt ligger borgen utanför själva låneavtalet – det är ett separat åtagande mellan borgensmannen och långivaren, och det följer dig även om bolaget går i konkurs och avregistreras.

Det finns två huvudtyper att skilja mellan. En obegränsad borgen innebär att du ansvarar för hela skulden inklusive ränta, avgifter och inkassokostnader – det finns inget tak. En begränsad borgen innebär att ditt ansvar är låst till ett specifikt belopp, till exempel två miljoner kronor eller en viss procentandel av lånet. Begränsad borgen är nästan alltid att föredra för borgensmannen, men den är inte standard; du måste aktivt förhandla fram den. Vid större lån är det också vanligt att begära solidarisk borgen från flera delägare, vilket innebär att långivaren kan kräva hela beloppet av vem som helst av borgensmännen utan att först gå till de andra.

Konsekvenserna vid infriad borgen är kännbara. När långivaren konstaterar att bolaget inte kan betala vänder de sig direkt till dig som borgensman – vid solidarisk borgen utan föregående krav på bolaget. Om du inte kan betala lämnas ärendet till Kronofogden som kan utmäta din bostad, bil, bankmedel och lön. Betalningsanmärkningen står kvar i tre år efter att skulden reglerats, och påverkar dina möjligheter att teckna hyreskontrakt, nya lån eller vissa anställningar. Skulden kvarstår tills den är betald eller tills skuldsanering beviljats hos Kronofogden, vilket kräver att du är svårt skuldsatt och inte bedöms kunna betala inom överskådlig tid.

Det finns konkreta steg du kan ta för att minska risken. Förhandla fram en beloppsbegränsning så att ansvaret är maxat i avtalet. Begär en uppsägningsklausul som låter dig frigöra dig från borgen när bolaget når vissa nyckeltal – exempelvis en soliditet över 30 procent eller tre år av positivt rörelseresultat. Vid större belopp kan borgensförsäkring via en försäkringsgivare som Euler Hermes eller Atradius täcka en del av risken mot en årspremie på 1–3 procent av borgensbeloppet. Och om du är gift bör ni fatta beslutet tillsammans, eftersom en infriad borgen påverkar den gemensamma ekonomin även om du juridiskt är ensam borgensman.

Ett tredje viktigt perspektiv handlar om borgensskatt och skattemässig behandling. Om du som borgensman tvingas betala in pengar till långivaren för bolagets räkning klassas det normalt inte som en avdragsgill förlust i inkomstslaget näringsverksamhet, eftersom du agerar som privatperson. Viss möjlighet till förlustavdrag finns i inkomstslaget kapital om bolaget är ett fåmansbolag och du är aktieägare, men det kräver att vissa villkor är uppfyllda och bör stämmas av med Skatteverket eller en skattejurist i förväg. I praktiken innebär det att en infriad borgen ofta är en förlust som du bär fullt ut privat utan någon skatteeffekt att luta dig mot.

Factoring och fakturabelåning – fordringar som säkerhet

Factoring och fakturabelåning utnyttjar företagets kundfordringar som säkerhet och är intressanta alternativ för bolag som har löpande försäljning mot näringskunder med 30–90 dagars betalningsvillkor. Vid fakturabelåning behåller företaget äganderätten till fakturan men pantsätter den, och får 70–90 procent av fakturabeloppet utbetalt direkt. När kunden betalar går beloppet till finansiären som kvittar sin belåning och betalar ut resten. Vid fakturaköp säljs fakturan istället helt – finansiären tar över fordran, kreditrisken och i många fall påminnelsehanteringen.

Den stora fördelen är att säkerheten är självlikviderande. Fakturan blir betald ändå inom 30–90 dagar, så finansiären tar en mycket begränsad risk – det är inte bolagets långsiktiga hälsa som avgör återbetalningen utan kundens betalningsvilja. Därför ställs inga krav på säkerheter utöver själva fakturan, och oftast heller ingen personlig borgen. Branschstarka fakturakunder som kommuner, regioner och börsbolag ger de bästa villkoren, medan fakturor mot osäkra små kunder eller med lång kredittid blir dyrare.

Kostnaden anges normalt som en procentandel av fakturabeloppet, typiskt 1–3 procent, vilket motsvarar en effektiv årsränta på 15–40 procent när fakturan har 30 dagars betalningsvillkor. Det är dyrare än ett traditionellt lån, men beräkningen blir mer rättvisande om man jämför med alternativkostnaden av att ha kapital bundet i fordringar istället för i rörelsen. För växande e-handlare, konsultbolag och byggföretag är factoring ofta den billigaste vägen till att frigöra rörelsekapital utan att belasta balansräkningen med en ny skuld, och några av de etablerade aktörerna i Sverige är Svea Ekonomi, Billecta, Capcito och Treyd.

Två varianter är värda att skilja på: regresslös och regressbaserad factoring. Vid regresslös factoring tar finansiären hela kreditrisken om kunden inte betalar – du som säljare är fri från ansvar när fakturan väl är såld. Priset blir därför något högre, ofta 2–4 procent av fakturabeloppet. Vid regressbaserad factoring står du själv för risken om kunden inte betalar, och finansiären kan kräva tillbaka pengarna från dig. Priset är då lägre, men den ekonomiska risken sitter fortfarande kvar hos bolaget. För B2B-säljare mot kommuner och större företag är regresslös factoring ofta välmotiverad eftersom den flyttar både likviditeten och kreditrisken på en gång.

Bankgaranti som säkerhet mot tredje part

En bankgaranti är ett åtagande från en bank att betala ett visst belopp till en specifik part om bolaget inte uppfyller sina förpliktelser. Den är inte en säkerhet för ett eget lån utan snarare en säkerhet som bolaget ställer gentemot en kund, leverantör eller hyresvärd. Vanliga användningsområden är hyresgarantier vid kontors- och butikslokaler, fullgörandegarantier i entreprenadkontrakt och tullkrediter. Kostnaden är en årlig avgift på 1–3 procent av garantibeloppet, och banken kräver i sin tur att bolaget ställer motsäkerhet – ofta en pantsatt depå eller företagsinteckning.

För den som är ny som hyresgäst i en kommersiell lokal är bankgarantin ofta oundviklig. En hyresvärd som inte känner bolaget sedan tidigare vill ha säkerhet för sex till tolv månaders hyra, och en bankgaranti upplevs som betydligt säkrare än en deposition eftersom betalningen kommer från banken direkt. För bolaget innebär det en löpande kostnad, men den är ofta en förutsättning för att komma åt A-läges­lokaler. Vid större entreprenader är fullgörandegarantier ett standardkrav från beställare eftersom en konkurs hos entreprenören annars skulle lämna projektet ofärdigt.

En bankgaranti skiljer sig rättsligt från en borgen genom att banken förpliktar sig att betala på anfordran utan att först behöva utreda om förpliktelsen verkligen brustit. Det kallas självständig garanti och gör dokumentet mycket enkelt att utnyttja för mottagaren. För bolaget som ställer garantin innebär det att banken nästan alltid vill ha en betryggande motsäkerhet – en pantsatt depå, en deposition motsvarande hela garantibeloppet eller en förstärkt företagsinteckning – innan garantin utfärdas. Alternativet att be banken om en öppen garanti utan motsäkerhet är i praktiken förbehållet stora välrenommerade bolag med starka balansräkningar.

Vad händer vid default – processen steg för steg

Om bolaget inte betalar i tid startar en process som kan sträcka sig från första påminnelse till utmätning. Första månaden skickar långivaren påminnelser med påminnelseavgifter och dröjsmålsränta enligt räntelagen – referensräntan plus åtta procentenheter. Efter två obetalda månader sägs lånet vanligtvis upp i sin helhet, vilket innebär att hela det utestående beloppet förfaller till betalning omedelbart. Vid det läget aktiveras också eventuella cross-default-klausuler i avtalet som kan trigga uppsägning av andra lån hos samma långivare.

Processen ser olika ut beroende på säkerhetens typ. Vid blancolån har långivaren inget annat val än att driva in via Kronofogden – först ansöker de om betalningsföreläggande, sedan om utmätning om bolaget inte svarar inom 10 dagar. Vid företagsinteckning kan långivaren ansöka om särskild handräckning och få de pantsatta tillgångarna omhändertagna och sålda exekutivt. Vid fastighetsinteckning sker försäljningen under Kronofogdens översyn, ofta via en mäklare, och överskottet över skulden tillfaller bolaget medan underskott kvarstår som restskuld.

Efter uppsägningen lämnas ärendet till inkasso och därefter, om betalning fortfarande inte sker, till Kronofogden. Vid säkerställda lån ansöker långivaren om utmätning av den pantsatta tillgången – maskiner säljs på exekutiv auktion, fastigheter via mäklare under Kronofogdens översyn, och kundfordringar kvitteras när de förfaller. Är säkerheten inte tillräcklig för att täcka skulden uppstår en obetäckt restskuld som fortsatt drivs in från bolaget, och vid personlig borgen även från borgensmannen privat.

För bolaget blir konsekvensen en betalningsanmärkning hos UC och övriga kreditupplysningsföretag som kvarstår i tre år även efter att skulden reglerats, vilket i praktiken omöjliggör ny finansiering under den perioden. Vid konkurs avslutas bolaget, men personlig borgen följer ägaren vidare. I praktiken är därför kommunikation med långivaren det viktigaste om företaget börjar halka efter – de flesta långivare accepterar att lägga om amorteringsplanen eller ge ett kort betalningsuppehåll om du hör av dig innan förseningen är ett faktum. Att tiga och hoppas att det löser sig är den kostsammaste strategin.

En praktisk observation från Kronofogdens statistik är att återvinningsgraden vid realisation av säkerheter ofta är lägre än den teoretiska belåningsgraden antyder. Maskiner säljs exekutivt för kanske 30–40 procent av bokfört värde eftersom marknaden för begagnade industrimaskiner är tunn och köparna är få. Fastigheter ger bättre utfall men säljs fortfarande ofta under marknadsvärde vid tvångsförsäljning. Det är därför långivare är konservativa i belåningsgrad från början – de räknar implicit med att säkerheten i praktiken kommer att ge mindre än pappersvärdet om det verkligen blir skarpt läge.

Alternativ till säkerhet – när blancolån är vägen framåt

För många företagare är frågan inte hur säkerheten ska utformas utan hur den ska undvikas. Blancolån, alltså lån utan säkerhet eller med enbart begränsad personlig borgen, har blivit en normaliserad produkt på den svenska marknaden de senaste åren. Auktionsplattformar och fintechbolag baserar bedömningen på kassaflöde, kreditvärdighet och historik snarare än på pantsatta tillgångar, vilket gör processen både snabbare och mindre betungande för låntagaren.

Drivkraften bakom tillväxten i blancosegmentet är främst digitaliseringen av kreditbedömningen. När en långivare kan hämta bokföringsdata direkt från bolagets ekonomisystem, kontoutdrag via öppna API:er och kreditupplysning via UC på samma minut går det att göra en tillförlitlig riskbedömning utan att behöva luta sig mot pantsatta tillgångar. Det är främst fintechbolag och auktionsplattformar som har byggt upp den här infrastrukturen, medan storbankerna fortfarande i hög grad arbetar med manuell granskning och konservativa säkerhetskrav. Skillnaden märks tydligast för små och medelstora bolag under 10 miljoners omsättning där den digitala bedömningen öppnat upp för finansiering som tidigare krävde privat säkerhet.

Kompromissen är högre ränta. Ett blancolån kostar typiskt 6–20 procent per år mot 3–8 procent för ett säkerställt lån, och löptiden är oftast kortare – tre till sextio månader istället för upp till tio år. Men för lånebelopp under ett par miljoner kronor och investeringar med kort återbetalningstid är skillnaden i totalkostnad ofta mindre dramatisk än räntenivån antyder, och friheten att inte låsa upp tillgångar eller privat bostad väger tungt.

Räkneexemplet är värt att göra: ett säkerställt lån på 1 miljon kronor över 36 månader till 5 procents ränta kostar cirka 79 000 kronor i total räntekostnad. Samma belopp som blanco till 10 procents ränta kostar cirka 162 000 kronor – en merkostnad på 83 000 kronor. Ställt mot alternativet att pantsätta produktionslokalen eller privata bostaden, med allt vad det innebär av juridisk hantering och personlig risk, väljer många företagare medvetet den högre räntan. För andra – typiskt etablerade bolag med existerande obelånade fastigheter – är den säkerställda vägen självklar eftersom räntebesparingen landar direkt i rörelseresultatet.

Utöver Toborrow finns flera andra vägar att minska säkerhetskraven. Factoring och leasing har säkerheten inbyggd i själva produkten och kräver ingen ytterligare pant. Revenue-based financing från aktörer som Treyd eller Froda baseras på månadsomsättningen och ställer sällan krav på säkerhet utöver en begränsad personlig borgen. Att förhandla fram en gradvis nedtrappning av borgen eller säkerhet i avtalet är också möjligt hos de flesta långivare – typiskt sänks kraven steg för steg när bolaget uppnår definierade nyckeltal, exempelvis soliditet över 30 procent eller tre år av positivt rörelseresultat.

Ett fjärde alternativ som ibland glöms bort är att helt enkelt bygga upp eget kapital innan ansökan. Om du kan vänta sex till tolv månader och under tiden stärka balansräkningen – amortera av befintliga krediter, öka likvida medel och förbättra soliditeten – så flyttar sig hela förhandlingsläget. En långivare som ser ett bolag med 40 procents soliditet och 12 månaders kassareserv ställer sällan samma säkerhetskrav som mot ett nystartat bolag utan buffert. För expansionsinvesteringar som ändå inte är akuta kan en kort paus för att bygga kreditvärdighet spara mer i ränta och minskat säkerhetskrav än vad den kostar i utebliven tillväxt.

Relaterade guider